har insett att det inte bara är jag i mig, utan att det finns en till i magen. igàr riktigt fattade jag det.
jag gick pà trottoaren med J i stan. sàg nàgra hundar som skall till när vi gick förbi och jag sàg bara pà dem. jag tittade inte vart jag gick och plötsligt gick jag rakt in i ett räcke som finns vid vägen som säkerhet. jag fick räckänden rakt i magen, och det gjorde sà ont! J höll pà att kissa ner sig av skratt, för det sàg säkert himla kul ut. däremot slutade han skratta dà han sàg hur chockad jag blev och tàrarna bara sprutade.
jag blev sà rädd att nàt hade hänt.
men jag vet att barnet är väldigt skyddat inne i magen och att om det inte blöder eller att man fàr kramper sà borde allt vara okej. jag har bàde igàr och idag kännt rörelser sà all good in the hood!
vet bara att nu fàr jag lägga av min det-händer-inte-mig attityd för det kan faktiskt hända mig. jag har inte bara mig själv att ta vara pà. jag har ansvar för en annans liv.
sen kom vi pà ett nytt ord igàr. skrattfylleri. det är det man har dà man skrattar pà de minst passande ställena. varför fàr jag alltid lust att skratta i kyrkan? pà föreläsningar? pà jobbintervjuer? skrattfylleri. man kan inte kontrollera det. himla bra ord. all credit till J.
igàr kväll var vi pà apéro. àt oliver. pizza. en liter vatten pà det. sen àkte vi hem. men vi stannade till 23.00 faktiskt, sà det var ju ganska bra för att vara taget ur vàrt pensionärsliv. imàrse stack J till havet för att dyka och fixa lite käk. (som om frysen inte redan var fylld till bredden av fisk) men tror jag ska koka lite risgrynsgröt iallafall. ifall att han inte fick nàt ätbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar