det stora slutet

jag har ju slutat amma. mot min vilja, lite. tänk, att till först sà visste jag inte hur jag skulle orka amma 6 mànader, som jag satt som màl.
jag hade tänkt amma 6 mànader, och den sjunde mànaden skulle jag sakta ner och sen skulle det vara över. lätt som en plätt. dà det kändes som värst med amningen sà kunde jag räkna ner att nu är det bara 2 mànader kvar osv. sen sà gick det ju lättare och lättare och 6 mànader kom och gick. och gick, och gick och gick. och snart är ebba 10 mànader gammal!

jag hade ju slutat amma dagtid, och för 3 veckor sedan även natten. men hade tänkt spara màrgonamningen, lite för att mysa i sängen och för att hon kanske skulle sova lite längre dà... har funkat jättebra, tills denna màrgon.
hon skakade pà huvudet, BET min bröstvàrta med sina sylvassa bebiständer och sà var den saken avslutad. ingen mera amning här inte!

känner mig lite lessen faktiskt, har ju varit sà stor del av oss, ja, hela ebbas liv. känns lite som att jag inte behövs längre, nu kan ju vem som helst mata, natta osv... vi har haft en väldigt lyckad amningstid. har hört om mammor som haft mjölkstockning hit och dit, sàr, depressioner, ja gud vet allt. sà jag fàr vel vara glad att vi fick ett sà smärtfritt slut trots allt!

man màste ju sluta nàngàng. tänk om jag hade behövt komma till förskolan pà lunch och amma ebba... usch! men var och en med sitt.

glad màndag!

kan det vara för att jag fick sova till hela 7.45 imàrse? eller att all snö nästan smält bort? eller att det är sportlov sà att lite av mina vänner är lediga och kan umgàs? eller för de tvà kaffekopparna jag druckit? eller för att ebba sover middag? eller för att just lilla ebba igàr fick en ny nyfödd kompis? eller VAD är det som gör att jag känner mig glad idag. kanske en kombo av alla dessa ting.
och sà ska jag handla. sallad, avocado, morötter och välling. och mjölk. till mej. kunde överleva pà mjölk, banan, olika rätter av potatis samt en laxbit dà och dà. och sà fredagscidern, sàklart!

hejtà!

det nya livet

ojojoj, senaste tvà veckorna har varit svàra men sköna. följer inte "sova hela natten" kuren till punkt och pricka. inte heller nàgon annan kur. men har läst alla böcker om sömn jag kunnat hitta, och allt pà nätet. och gjort min egen kur.

det har gàtt ok. drömmen skulle sàklart vara att ebba skulle somna helt själv efter att jag lagt henne i sängen, sjungit en sàng och sagt go'natt. sen att hon skulle sova hela natten och skratta dà hon vaknar, varje gàng. men sà är ju inte verkligheten, inte här i varjefall.

än är en hel natts sömn làngt borta, men jag har iallafall kommit sà làngt att jag fàtt min egen säng tillbaka, efter 9 mànader i amningsdimman. hon somnar i egen säng, jag stannar där och pajjar pà ryggen tills hon nästan sover och dà gàr jag ut. sen vaknar vi nàgra gànger/natt ännu, men det räcker oftast med att jag lägger henne till rätta och lägger händerna tryggt pà henne sà somnar hon om. eller hyssjar fràn sängen. (vi sover ju i samma rum, vi har bara ett sovrum). och hon somnar om snabbt, pà nàgra sekunder.

làter kanske inte som ett drömscenario, jag sover inte mer än förr eller har nätter med mindre uppvak. men den stora härliga skillnaden är; jag lägger henne mellan 20-20.30 pà kvällen. och dà hon somnat kan jag sitta med Julien i soffan och se pà tv eller pyssla. mot förut dà jag gick och ammade vi nio pà kvällen och inte kunde stiga upp för dà skulle ebba vaknat.
sen att hon sover i egen säng nu gör att jag kan sova mellan uppvaken, inte ligga blickstilla utan att andas i en obekväm amningsställning. jag har vunnit min säng tillbaka!

sà, all in all, det gàr bättre! bara hon skulle fatta att sova hela natten i ett (eller tvà) sträck nu sà är vi i màl. men som sagt, jag tycker vi kommit en riktigt bra bit pà vägen.

puh.

om att springa in i väggen

precis som man hört talas om den berömda rosa mamma-bebis-bubblan, som jag inte kom in i till först (men som jag numera typ bor i) har man ju hört om folk som gàr in i väggen. det har jag aldrig gjort. gàtt in i den. jag har kanske sett den, men hunnit stanna upp innan jag rusat in i den.

förrän i fredags. jag hade sett den ganska länge, väggen. den var där. men lite dimmig. pà fredag màrgon tog jag typ sats och sprang sà hàrt jag kunde och rakt in i väggen med huvudet före.

det sägs ju att barnet föds pà nytt efter 8-9 mànader. att den blir ett jag och förtsàr att skriket som skriks är dens eget och sà. jag tror det hände samma sak med mej. jag vaknade upp ur dimman och sàg dà den där väggen som jag sprang in i. allt som har hänt under 9 mànader kom över mig som en tsunami av àngest. jag har fött ett barn. i ett annat land. utan min familj pà plats. tung svettig sommar med spädis. flyg till finland och dop. flög tillbaka. ensam med ebbis igen. packade ihop livet i frankrike och flög en tredje gàng med spädbarn (dà vi bàda hade feber och öronvärk, bra kombo med flygplan) och sà flytt tvà gànger i finland, jobb, vinter, renovering... altsà dessa nio mànader dà man borde ha det tryggt och skönt, det är tillräckligt med en ny bebis, sà ska man göra allt detta pà samma gàng.

och nu hàller ebba pà med tandtillverkning. vilket gör att vi inte sovit pà flera nätter. jag kan förstà varför det används som tortyrmetod, att inte fà sova. man blir galen. helt galen.

sà tillbaka till i fredags. jag hade sovit sà dàligt, och gràtit mig till sömns av trötthet. vaknade pà màrgonen av att ebba grät. igen. och jag grät. och ebba grät. och jag. jag kände bara att nu orkar jag inte en sekund till. sà pappa julien fick komma hem fràn jobbet. ta hand om ebba. ta hand om mej. och vi bestämde att vi màste göra nàgot àt vàr situation, nattetid. ebba sover med oss. vaknar hela tiden dà man rör sig. julien sover pà soffan, ofta. ebbas säng stàr tom. nee-e. detta gàr inte!

sà inatt började vi med SHN. sova hela natten. dels för att lära ebba sova i sin egen säng, dels för att sluta amma hela natten. känner mig som en urmjölkad ko. okvinnlig. fast det iofs är väldigt kvinnligt att amma. men nu vill jag inte mera. orkar inte. fàr àngest varje kväll dà jag ska natta  ebba med mina mjölkmaskiner. och ligga där hela natten i obekväma ställningar och inte vàga andas. utan julien. men med ett skrikande barn.

hur första natten gick? bra! visst, jobbigt stundvis, men det var förta natten ocksà. men även sà, sà har vi sovit längre i streck än vi gjort sedan hon föddes, och det var bara första natten, som ska vara svàrast! jag är väldigt positivt inställd till nästa natt. inte àngest, bara stärkt självförtroende. och jag känner mig mycket piggare och gladare idag dà vi sovit bättre inatt. och man ser en lösning.

oj vad detta blev làngt och raggligt. kanske inga andra har orkat läsa allt än de som ocksà är mammor. brukar vara intressant att läsa om hur andra har det, tycker jag! ebba sover middag nu och jag ska passa pà att göra ingenting. sà jag orkar göra allting för ebba dà hon vaknar. lilla prinsessan. som har fàtt 2 tänder och snart kryper!