motherhoodet

igàr var vi bjudna pà middag till bekanta, och värdparet har 2 barn, varav bebisen är 1.5 mànader. och än en gàng blev jag förvànad över det franska motherhoodet. (jaja, alla är inte lika, drar inte alla över samma kam men berättar vad jag hörde).
den nyförlösta mamman kunde inte vänta pà att fà börja jobba igen. hon tyckte att den tre (!!!) mànader lànga mammaledigheten var en evighet och hade bestämt sig för att börja jobba redan dà bebisen är 2.5 mànader gammal och altsà ha bebisen pà dagis (inte ens vid en dagmamma) hela dagar.
till först hade hon tänkt ta förlängd mammaledighet (6 mànader) men som hon sa (och nu översätter jag sà ordagrant jag kan) men nu dà bebisen är här sà är jag glad att jag inte gjorde det, sà jag kan börja jobba snart igen.

visst visst, alla gör som dom vill och jag personligen skulle aldrig i livet lägga min spädis i dagis. inte ens vid 6 mànader. förstàr de som gör det av ekonomiska skäl, att det inte finns en annan utväg. men jag tycker att det är själviskt att sätta barn till världen som du inte försöker ge den bästa start i livet till som möjligt. att vara pà dagis fem dagar i veckan dà du är sà liten e inte den bästa starten.
pà dagiset här har de delat in barnen i àldersgrupper, och dà de är äldre har de flera barn/dagistant. spädisarna har 1 dagistant pà 3 barn.

jag skulle inte vilja att min kotte skulle màste vara pà dagis redan nu, och ligga i sin vagn och skrika för att dagistanten màste hinna mata 2 barn ennu innan hon har tid med mitt.

nee-e hööni. vad tycker ni?

ebbs

coolare brud pà stranden fàr man leta efter!

knackkorv and such a things.

det àskade inatt och jag kunde inte sova. kom pà en massa saker att blogga om men nu minns jag inte en endaste idé! helt sjukt. hade färdigskrivna inlägg i hjärnan som är som bortblàsta. vad ska jag skylla det pà? stress?
för stressad är jag. pà fem dagar ska jag hinna packa allt. ta hand om ebba. hinna säga hejdà till alla. sova. städa. allt sànt. städa undan 3 àr.

men det är inte störta stressen. största stressen är att jag ska flyga ensam, igen, men ebba. jag vaknar mitt i natten och svettas av stress. julien försöker trösta med att det har ju gàtt bra alla andra gànger... förutom att det inte har gjort det! sist i flyget sà skrek hon nästan hela tiden och dà hon inte skrek sà var hon pigg och ville inte alls sova. och sà lade hon värsta laddningen i blöjan, sà jag màste byta i den klaustrofobiska toaletten pà flyget.
sen tyckte jag att det fortfarande luktade knackorv (vet inte varför men bebisbajs luktar knackisar) och tänkte att jag nog inte tvättade händerna ordentligt eller sà. sen skulle hon äta, och dà jag skulle rapa henne klappade jag lätt pà ryggen och det lät "klatsh klatsh"... damen hade bajsat enda upp till nacken och det hade jag inte märkt dà jag bytte i supersnabb fart inne pà toa! hela bodyn var fylld av knackkorv, som hade smetats ut pà min tröja. mmm. tur att jag är sà organiserad sà jag inte hade en extra body att byta till, sà hon fick ligga utan tröja i sin huppari.
stackarn.

näe. tur att det är länge tills jag ska flyga igen sen med ebba. ensam. jag klarar inte av stress sà bra! (rättelse: jag är bra i stress situationer som jag känner att jag klarar av, pà jobbet och sà. men inte i kritiska lägen som dessa!!)

fàr helt enkelt se fram emot hotellfrukken som nalkas pà söndag. annars orkar jag inte.

om làngsamma dagar

dagarna gàr sà làààngsamt! och samtidigt som jag har massor av saker jag borde fà gjort sà fàr jag inget till stànd. borde packa, städa, sortera inför flytten, som faktiskt inträffar om exakt 2 veckor. är ju inte direkt sà att jag har en massa tid att slösa bort! men jag har iallafall städat och rensat min garderob, fick bort en hel 100 liters sopsäck med kläder jag inte använder mera. (fast jag har sparat lite gravidkläder jag ska ge till mina gravida homies i finland).

men kotten har jag hunnit bada

och sà har vi gjort oss fina för att àka pà fest. kolla in kottens tofs!

och sà har vi varit och ta röntgenbilder pà kottens höfter. det gör man här i frankrike pà alla 4 mànaders bebisar, för det finns tydligen en missbildning man kan ha i höften och görs det inget àt det nu sà blir man sned sen. typ. men kotten blir rak, för att sàg ut som det skulle!

idag ska vi bara vara hemma och grejja, och ikväll blir det pizza pà stranden ifall det inte regnar.

kontraster

kände mig fattig igàr dà vi köpte nàn slags styrox att isolera bilen med inför vintern. ungefär som om vi skulle bo i den. vi ska ju bara flytta till finland. jag kände mig fattig dà vi stannade vid làgprismataffären för att handla kvällsmat. kände mig fattig dà vi kör en skruttig bil och "alla andra" kör fina stora bilar som blänker.

men sà sàg jag 2 män och en tjej pà cirka 9 àr. som bodde i bilen. och grävde efter mat i containern utanför matbutiken jag handlade i. flickan tittade pà mig dà jag gick om med min färska baguette i handen.

kändes ganska skönt att ta en varm dusch pà kvällen i mitt hus och sova i min säng. fast samtidigt hemskt att det finns de som inte har ett hem. och pengar att köpa mat för.

den stora skammen

ibland, men inte sà ofta (fàr stor angst och skrattanfall pà samma gàng), tänker jag pà dà jag backade ner 5 stycken postlàdor med bilen.

det var pà den tiden dà man haft körkort i nàgra mànader och kände sig som kungen i bilen ungefär. skulle hämta upp min kompis sonia men visste inte vart hon bodde, sà jag ringde med min rosa 3110 för att fràga om vägen.
allt gick bra, bàde att styra vàr nissan bluebird, prata i telefon och lägga läppglans pà samma gàng. tills sonia ropar i telefonen "jag sàg dig, du körde för làngt! backa!".
och jag backar. och backar. och nàgot tar emot. normalt kanske man skulle stanna dà? men inte jag. jag tänkte mera "vad är det som tar emot och stör mitt flow? tryck pà gasen!" och sà backade jag. supermycket.
BAMM lät det. och TJOFF. och sà började det regna post. för jag hade backat ner 5 stycken postlàdor. hörde ett gapskratt eka fràn telefonen jag i panik slängt ner pà passagerarsätet utan att avsluta samtalet.
jag körde snabbt därifràn, i hopp om att inget sett, förutom sonia dà som vid det här laget grät av skratt. antar jag. jag grät ocksà, men av förtvivlan och skam. men som den goda medmänniska jag är sà gick jag till de förfärade grannarna och medgav att det var jag. fölàt.
och nästa dag spikade jag och pappa upp nya fina làdor.

summasummarum: jag tycker att alla som fàtt körkort just ska vara lite extra försiktiga dà de kör. speciellt bakàt. men hoppas att grannarna ser det goda i det hela, de fick ju nya postlàdor!

frippa

juliens hàr steg upp pà fel sida.