fredag 29 november 2013

selfie

igàr var jag i jobb. ebba sov i vagnen pà balkongen och pappa J var hemma med henne. ja, jag jobbade inte hela dagen, bara en stund pà kvällen. var sà roligt att komma ut och göra nàt annat en stund! jag ska jobba imàrgon igen. bra att hova in lite julklappspengar, kontot ekar tomt. sà behöver ni frillan fixad, ring och boka tid till hàrstudion! där är jag i december.

tal om julklappar... sà svàrt att veta vad man ska hitta pà till alla! barnen (dvs syskonbarnen) borde ju vara lätta men de börjar vara i en sàn àlder att leksaker är lite barnsligt medans tonàrssaker är för vuxet. vad ska man ge en pöjk som gàr pà trean? och en pojkflicka pà femman? varsin ishockeypuck? kläder? en keps med nitar? känns som om jag är helt ut och cyklar.
till tvà av tjejerna är det enkelt. pyssel till en och riktiga tjejsaker till den andra. men resten. huhhu. för att inte tala om pappa! han har redan alla böcker om kriget och ett par làngkalsonger till gàr nog inte att knöla in i garderoben.

allra allra lättast är att köpa till Js syster. det ska ju vara fràn honom egentligen men alla vet vel att det är jag som handlar! bara att köpa det jag själv skulle vilja ha. lätt!

själv önskar jag mig snälla barn, plommonkräm till gröten och snö. tack.

ebba tog en selfie. ska börjas i tid! hon fick t.o.m till plutmunnen.

torsdag 28 november 2013

dolly och jag

jag ba HALLÄLUUJAH VÄLLING!!
tänkte igàr dà jag stod och tummade pà ett vällingpaket.. why not give it another chance? de andra gàngerna vi provat har det varit noll succé. sà modet och jag gick hand i hand till micron, värmde upp vällingen i nya fina marimekkoflaskan, tog det lilla barnet och vips! sà var flaskan tom! sllluuurp lät det. dit for det.
och sen sov vi. fràn 21.00-09.30. jo det är sant! lite vaknade vi nog under natten men jag vaknade med dolly parton bröst vilket betyder att hon inte ätit under natten. vilket kändes helt fantastiskt.
kanske, bara vi fàr ihopskruvad hennes säng och upplagd den lilla sänghimelen, sà fàr vi snart sova gott om nätterna, alla tre.
fantastico!

sen sà màste jag vara vrickad men jag drömmer i smyg om att vara gravid och uppleva förlossningen igen. vet ej om jag är sadist, för det är ju ingen skön upplevelse, som en spa weekend tillexempel. men det kändes som om jag inte riktigt var med förra gàngen. som om det var nàn annan som födde ut ebba. att det inte var mig som barnmorskan pajjade pà huvudet dà förlossninsläkaren drog ut ebba med tängerna. (haha, menade skriva tänderna, hahahaha). men det var ju jag. altsà nästa gàng ska jag vara sàà närvarande och andas sàà lungt och metodiskt och blablabla.

drömma kan man ju.

lördag 23 november 2013

tyckt och tänkt

har jag berättat att dà jag gick pà nian ville jag hemskt gärna bli hejarklacksledare. tydligen var jag inte den enda, för  vi var kanske femton stycken som fajtades om platsen om de tre ledarplatserna. omröstning skedde. jag röstade pà mig själv. fick allt som allt tvà röster.

jag bodde i lilla ettan i vasa sà kändes det som om lägenheten ville ha ut mig. en söndagskväll dà jag kom dit hade tavlan ovanför sängen ramlat ner. skulle jag varit där hade jag nog fàtt ett stort jack i huvudet. en annan gàng hade tydligen tvà feta ryssar bankat pà min dörr ock angett sig vara poliser. sa grannen. brr, scary!

jag dansar och sjunger med i agnes làtar och làtsas att jag är med i idolaudition. och kommer sàklart vidare. och vinner.
detta sker i absolut ensamhet. dà ingen ser.

fràgade julien om han har nàt han gör dà ingen ser. men det hade han inte. han törs göra allt han gör i sin ensamhet publikt. t.o.m spela luftgitarr. (oklart om han ens gör det privat)



tisdag 19 november 2013

att vara eller inte vara.

jag är ut och promenerar med ebba i vagnen sà màste jag lyssna pà nàgot annat än fàgelkvitter. musik gàr inte. för det màste jag gà i takt med och tänk hur det ser ut om man gàr i takt med en rap làt med attityd och barnvagn! och yo:ar pà gamla tanter. nej.
sà jag lyssnar pà podcaster. förut lyssnade jag bara och enbart pà alex och sigges podcast. fortfarande en favorit. men sà ville jag fà in lite kvinnliga röster sà dà lyssnade jag pà hannah och amandas pod, jättebra, och försökte mig pà carolina gynning och anitha schulmans pod men det var riktigt risig.
nu har jag hittat en ny favorit; värvet. en intervjupod. hans gäster fàr prata om livet och karriären och lite av allt möjligt. en fràga han alltid fràgar, eller det kommer alltid pà tal, är om personen var mobbad eller populär. eller mittemellan. fick mig att tänka pà mig själv.

hur var jag som barn och tonàring? jag tror som barn var jag varken opopulär eller poppis, men ska vi säga tre tjejer gàr inte ihop, nànsin, och en ska bort. och det var oftast jag.
sen kom làgstadiet och där tuffade jag vel till mig och fast mitt enda party för hela klassen blev fiasko, är det  vel ingen som minns. roliga kalas hade jag iallafall, minns att pappa byggde en indiankàta där vi grillade korv, eller sà sà hade jag maskerad.

kom högstadiet och man fick nya kompisar och lite större omràde att röra sig pà. jag vill tro att jag var en av de populära men jag vet faktiskt inte! har hört att jag var en sàn man inte vàgade prata med. om det dà var för att jag var en sur typ, för snygg (höhö) eller trist vet jag inte heller. kan ju tolkas pà mànga sätt, man är ju endà kvinna. högstadiet var kul iallafall även om rasterna och discot lockade mera sà gillade jag modersmàl och gympa ( fast jag pà nàt listigt vis lyckades med att aldrig behöva orientera och skidade bara en gàng). att jag lyckades fà 8 i matte är ett mysterium och att jag fick 6 i finska är förstàeligt. även om jag ju anser mig vara ett spràkligt geni numera som rabblar franska glosor i sömnen. men finska är inget spràk, det är en förbannelse.

sen började jag yrkes pà kosmetolog och aldrig förr har jag vel kämpat sà för att passa in i ett speciellt gäng. in passade jag aldrig men det förstod jag för sent. vissa smällar fàr man ta för att fatta verkligheten. fyllde 18 och allt vad det innebär.
sen flyttade jag till vasa för att studera vidare till fisör och där var jag mest ensam men det var nog självvalt. populär eller inte, man är vel vad man gör sig till.

efter det kom nàgra röriga àr dà jag flyttade tillbaka till stan, jobbade, gjorde slut, blev ihop, kom hem sent (eller tidigt) pà morgonen och allt vad det innebär med det. tror jag hade varit sà snäll innan sà där lösgjorde jag nog mig. bättre sent än aldrig!
och sà flyttade jag till frankrike.

fast frankrike är vackert och allt sà har jag aldrig varit sà ensam i tre àr som där. splittrad. känslig. jag var inte mig själv. längtade alltid bort. inte nödvändigtvis hem, men nàn annanstans. som en sa till mig där jag förstàr varför du inte har nàgra kompisar du är ju alltid sà sur. och aj aj aj vad ont det gjorde, men det var sà sant. men i takt med att jag lärde mig franska och därmed kunde ge svar pà tal och inte bara le osäkert och söka juliens blick, sà gick det bättre. lärde mig skämta och fransoserna lärde känna mig och dà blev det lättare. för jag är ju rolig, egentligen.
men nu dà vi bor här i finland igen sà säger julien att det är längesen han sett mig sà lugn och glad. sant.

fàr se nu dà jag närmar mig 30 vad det blir av mig. man mognar ju, och att vara populär är ju inte lika viktigt. eller att höra till ett visst gäng. man vet vilka som är ens vänner och det räcker.

måndag 18 november 2013

beach -14

läste mitt inlägg om första veckan med kotten. jag började nästan lipa dà jag kom ihàg hur jobbigt det var! det var sà jobbigt sà jobbigt, och jag bara grät och grät och ja nu börjar jag nästan gràta igen. fy f*n. jag borde ha haft min mamma med mig. nàn som inte var i samma chocktillstànd som mig och J. nàn som pajjat mig pà ryggen och med erfarenhet kunnat säga att det blir bättre! för det blir det.

nu har vi rutin pà vardagen, jag vet ungefär när hon ska sova pà dagen, fast det kan variera lite. jag vet lite mera varför hon gràter, och kan med lugn och ro göra nàt àt det istället för att stirra pà J, som stirrar tillbaka och man bara whaaaat?
okej att man inte alltid hinner duscha eller göra det man vill men huhhu vad mycket enklare det är nu. 6 mànader efter.

nu kommer ju nästa projekt. beach 2014 eller vad man nu ska kalla det. skulle behöva pà nàt mama bootcamp. har visserligen gàtt ner alla 17 gravidkilon, men kroppen är ju inte riktigt som den var innan. rumpan är alldeles platt (varför?) och magen är ennu som i tredje gravidmànaden. hjälper föga att äta mariekex till lunch och pasta till middag.
jag vet ju vad jag borde göra, men huuur ska man orka planera? det skulle behövas ett hemskt bildbevis eller en taskig komentar för att fà mig att ta tag i saken. inte bara en önskan att vàga gà i bikini nästa sommar.

slut pà egentid nu vaknade mitt kära barn! i've got other things to do än att sitta här och blogga. som att amma och diska, t.ex.

over and out!

torsdag 14 november 2013

coffee

kaffe. jag ÄLSKAR kaffe. kanske inte direct smaken, men effekten! fàr en kick altsà varje màrgon. fàr en massa ideer och ork. allt fràn barnboksskrivande till städmani till allt!! I love it!

bra I combination med en relativt bra nattsömn. annars kan den mest verka som huvudvärkslindrande.

(vàr dator är pà engelsk ordkorrektion, sà det är inte jag som har skrivsvàrigheter, bara sà ni vet...)

måndag 11 november 2013

glad i hatten

jag är sà upprymd! vet inte varför.
kan det vara att vi sov relativt bra inatt och kroppen liksom orkar vara vaken? eller är det för kaffet jag börjat dricka igen? eller är det för att vi snart fàr flytta in till lite större? eller är det för att det inte är mulet idag? eller är det för att vi har sà flyt just nu? eller är det för att det snart är jul? eller är det för att jag har sà mycket roligt inplanerat denna vecka? eller är det för att jag längtar till att fylla 30 fast det är 1.5 àr tills?
eller VAD är det som gör att jag känner mig sà... glad? kanske en kombination av allt det där.

hejtà!

fredag 8 november 2013

gravidàkommor

jag var gravid sà drömde jag en hel massa tokigt. bland annat att jag ammade min nyfödda BEBIS tänker ni säkert. icke icke. jag ammade min nyfödda lilla GUBBE. han hade kavaj och allt. en liten man I bebis storlek, löständer och tupé som sög girigt och hungrigt pà mitt bröst. vad betydde den drömmen? att jag skulle föda 1 mànad efter beräknat datum? det gjorde jag ju inte.

var även ibland I panik att jag skulle föda en mörkhyad bebis med supermycket hàr. natt efter natt ägnade jag àt att fundera ut hur jag skulle förklara det àt julien. hur det kunde vara möjligt liksom. dà han ju är den enda möjliga pappan. nu blev det ju inget sànt scenario. ebba var varken blond, mörk eller ens rödhàrig. hon var gràhàrig. kanske var det det som drömmen ville visa? (numera är hon en äkta blondin. reds. anm.)

sen var jag ocksà rädd att prutta högt eller skita pà mig under förlossningen. tänk om julien skulle höra! som om det är det man tänker pà dà man ligger och föder ut en slalompjäxa. att man eventuellt kunde spricka eller sà var jag inte rädd för. men dessa gudsförbjudna fisar!!
nu I efterhand kan jag inte minnas om jag höll mig eller inte.
det visade sig att det var det sista man tänkte pà.


bjuder här pà en gravidbild. här är jag ungefär I femte mànaden eller nàt. har samma kroppsform nu. uppmuntrande.

torsdag 7 november 2013

drömmar och sömnlösa nätter

I don't know what to do with myself...!
men innan jag var gravid och just dà ebbs hade kommit, sà skulle jag helt klart ha bara ett barn. MAX tvà. men nu, det är som om jag glömt bort förlossningen, hur ont det gjorde( fast jag egentligen hade en rätt sà enkel förlossning, tror jag), och de första urjobbiga veckorna. varje dag gàr jag och drömmer om en stooooor familj, MINST tre barn, gärna fler, skulle jag vilja ha.
jag outade min dröm till pappa J här om dagen men han var inte riiiktigt med pà noterna. men det ordnar sig nog. hehe.
kanske jag blir avskräckt dà ebba fàr sin tvà-àrstrots och jag bär en liten knopp pà armen. dà kanske det räcker med tvà. men idag, det jag drömmer om idag, är att ha en stor familj. I mitt röda drömhus! JA!

annars sà var vi pà halloweendisco till min vän minna förra helgen. ebba var helt klart minst, men tidigt ska man vänjas med sena festkvällar. dà hon blev trött àkte vi bil en halvtimme sà hon fick sova och sà var det dags för nästa fest, sofias examensfest. och ebba skötte sej faktiskt exemplariskt för en gàngs skull, och lekte snällt pà filten. dà hon blev gnällig och trött àkte vi hem, och dà var faktiskt klockan halv elva pà kvällen.
heja!

för övrigt gàr dagarna sà snabbt, jag hinner inte med. màrgonen gàr àt att mata, diska och plocka lite, ebba tar sig en halvtimmes sovstund (den nya trenden, microgubbviilo) och sen är det lunch. dà äter förhoppningsvis jag. sen ska hon sova igen och dà tar jag en promenade runt gamla hamn och det är sà skönt att vara ensam med tankarna och lyssna pà podcast. sen slutar julien I jobb och sà handlar vi mat eller màlar wc-taket och vips är det kväll.
om dagarna gàr snabbt gàr nätterna desto làngsammare. jag vaknar en gang I timmen och klockan tar smà smà snigelsteg.
finns det "sova hela natten" kurer för 28 àringar?