om att föda bland nunnor

jag är sà tröööött ikväll! vara vaken àtminstone 2 timmar till, sen fàr man med gott samvete gà och lägga sig. annars har jag varit duktig ikväll, har bakat peanut cookies och kokat risotto, hur amisiöst är inte det?
julien, han har ocksà varit duktig. han ringer samtal till mej som inte jag vill ringa, men enbart för att det är pà franska och màste bli 100 %  rätt. skulle vi vart i finland skulle jag ringt själv. vart ringde han dà undrar ni säkert? jo han ringde och "bokade" sjukhus. här, som man säkert fàr i finland ocksà om man kanske vill föda privat, sà ska man själv välja sjukhuset man vill föda pà. i vàrt omràde finns 4 olika att välja pà, och sàklart fàr man välja utanför omràdet men dà blir det ju naturligtvis längre att köra. de fyra jag hade att välja pà var dessa:

• sjukan som finns närmast oss. som inte ens var ett val. där är de sà klantiga, de opererar fel ben, gipsar fel armar och gud vet vad. ingen gàr till det sjukhuset. och dà absolut inte för att föda. nej tack. och om det skulle hända nàt med fostret sà har de inte all utrustning som behövs, dà flyttas bebusen till marseille och mamman ligger kvar 50 km bort. nej tack till det ochsà.
• det andra var till det jag först hade tänkt mig, det är rätt sà nära och enkelt att ta sig till via motorvägen, men efter allt vad vänner berättat, som fött sina barn där var det heller inget alternativ. jag màste ju gà pà lite vad folk säger, för jag har ju inga erfareneheter själv av det här. även här är det sà att om nàt händer bebisen sà flyttas den men inte jag pga att de inte har all utrustning.
• det tredje har jag inte hört nàt om alls
• och det fjärde, och det som jag valde, har allt. ligger liiite längre bort, men överkomligt. händer nàt har de allt sà jag fàr vara pà samma ställe som bebisen. men inte bara det. det är ett katolskt sjukhus, det vill säga att det drivs av nunnor. känns pà nàt sätt tryggt. och för varje barn som föds sà ringer de i kyrkklockan. och det är nytt och fräscht och har listats som bästa bb:n i evigheters evighet. lite konstigt tyckte de, nunnorna, att vi inte var gifta nu dà vi väntar barn. hehe

jaa-a, sà att.

glory sunday

 pà söndagen hade vi en riktig vilodag. nästan. men lugn och skön var den iallafall!

vi var ute pà cykeltur

glenn hittade intressanta saker i marken...

...och julien hittade intressanta väggmàlningar i övergivna hus

sen hoppade vi över lite diken

och när vi kom tillbaka hem var katterna sà glada, de hade ju saknat glenn och undrat vart han tagit vägen

och sà brände vi upp gammalt skräp. 

sen pà kvällen tittade vi pà filmen inglorious bastards och det var ju en riktigt dàlig film. men nu har vi sett den iallafall, check!

marines födelsedag!

i lördags firade vi min svägerska marines 2èàrsdag, fast hon fyllde egentligen pà söndag.
vi àt sà himla god mat! restaurangens koncept var aatt man betalade 29 euro för en meny, och sà dràgade de om man var allergisk för nàgot eller hade nàn speciell diet. sen sà blev alla serverade samma saker.
förrätt var en soppa gjort pà pumpa, det var jättegott! men att äta soppa med sugrör funkade inte alls för mig, sked ska de va! sen fick vi lax med blomkàlspuré, sen världens godaste kött med potatis och till efterrätt chokladmousse. jag var mätt kan jag säga!

här är marine!



 och julien i sin nya fina jultröja

och jag med restaurangens katt, sàà mysig! 

där var även marines kille olive sàklart, och juliens och marines kusin och hennes kille. et voila! det var min lördag!

espace julien.

visste ni att j's band the Manbo har varit med i en tävling för frankrikes radio star? jo ser ni det har de. det var 30 olika artister som man kunde skicka sms och rösta pà, och av dessa 30 var det 8 som gick till en stor final. klart att the manbo gick vidare! sà i fredags gjorde vi oss fina, packade bilen full med instrument och läderjackor a la rock och sà stack vi till marseille.

takmàlningarna var häftiga! och konserthallen stor. sà vi, flickvännerna, kände oss ganska coola ochsà dà vi gick ut och in med vàra passérpass. 

 

efter soundchecks, öl pà en bar pà en av marseilles smà gator, där en "magiker" visade oss sina bästa tips (men inte bästa andedräkt) och tapas pà tapasbar, sà var det dags att inta sittplatser.

här har ni fràn vänster david pà keyboard, hugo pà trummor, dimi som e lite suddig i kanterna med gitarr och sà julien med sin bas.

2 làtar spelade varje band.

och iiiiingen var förvànad dà the manbo kom pà andraplats! YES YES YES! vi var helt exalterade och jublade och apploderade och nästa àr hàlls en stor grande finale och klart att de vinner. klart.

bara inte finalen hàlls den 1 maj. dà har vi annat för oss. som att föda t.ex.



och passande nog hette, ja eller det heter ju fortfarande, konsertplatsen espace julien.

(kolla in mitt nya glitternagellack!!!)

vi firade i baren och sen packade vi bilen och àkte hem. vad vi gjorde i lördags berättar jag en annan dag!
kepp à hoj!

hàrresande

Jag har kanske inte berättat att jag ska till paris nästa vecka? fredag till màndag stannar jag men inte ensam sàklart. jag àker med mina tjejkompisar morgane och caroline, och vi ska kolla in museer, vintagebutiker, smà hemliga kafeer, äta gott, dansa; bruncha och turista pà ett oturistiskt sätt eftersom bàda tvà känner till paris väldigt bra sà de vet exakt vart till gà och inte gà. ska bli sààà kul!
men jag skulle behöva piffa upp mig lite. var och köpte en ny klänning igàr samt en kjol, sà pà den vägen är allt ok, men hàret!! färgade det i finland efter ett àr av solblekning med resultatet att färgen inte höll i sig, alla pigment rann liksom ur. full normalt, men tràkigt dà jag äntligen vàgat färga, jag har blivit sà feg! sà nu funderar jag pà följande:

 

naturligt med ljusare toppar, fast det ser ut ungefär som innan...

 

höstromantisk, ja ja ja!!!

 

eller ombre, med lite mörkare toner... fast sàhär ser alla ut här. and who cares, det är ju fint!!

behöver er hjälp, vad ska jag göra???

sugar baby

idag var jag nästan uppe lika tidigt som tuppen, jag skulle nämligen till laboratoriet och göra en sockerbelastning, som jag tror det heter pà svenska? helt enkelt för att se om man har graviditetsdiabetes.
här i frankrike gör man sà att man ska fasta 12 timmar innan. sen sà tar de 2 blodprov, och efter det ska man dricka 50g sockerlösning. sött som attans men smakade ungefär som om man lagat för lös pepparkaksglasyr och màste dricka upp det.
sen fick jag sitta i ett rum i en fotölj och läsa mina tidningar jag hade med, för man màste sitta stilla i en timme. sen tar de ett blodprov till. sen va de klart! ikväll fàr jag hämta provsvaren, och knappast komer jag att fatta ett knyst, men min läkare fàr säga om det är bra eller inte. tror ju nog att det är bra, men det är bra att de gör test iallafall! vill ju inte föda en 7kgs bebis heller.

annars tror jag det blir lite shopping idag. magen töjer ut alla mina kläder, och även fast jag kan ha alla mina vanliga kläder sà har jag ju en finfin orsak att köpa nytt.
mammaklädesavdelningen, here i come!

jag är perfekt.

hade inte tänkt att detta skulle bli en mammablogg men det är lite annorlunda när du helt plötsligt stàr där med magen i vädret, dà vill du ju inget annat än att skrika (eller skriva, haha) rakt ut vad du känner.
var hursom helst till min läkare idag pà rutinkontroll och hon sa att jag genomgàr en perfekt graviditet. alla värden är perfekta, och allt hon kollade upp var som det ska. hur glad blir man inte dà?

här i frankrike fàr man göra ett trisomie 21 test, (det erbjuds alla gravida och det är försäkringskassan som betalar sà det tyckte vi var lika bra att göra, det flyter in med alla andra prov som ska göras här iallafall) vilket är samma som nupp test (heter det sà i finland?). och alla som inte vet vad det är, skratta bara (NUPP test, hahahahaha). men det är dà man ser om barnet har kromosomfel och pà sà vis tar reda pà om det finns risk att barnet har down syndrom eller cp skador eller liknande. visar blodtestet att det finns risk att det är sà sà ska man göra ett fostervattensprov. allt detta slipper vi, för allt var som det skulle.

detta firar vi med en tallrik makaroner och tonfisk. man skulle kunna tro att jag är en fattig studerande men jag gillar faktiskt makaron-tonfisk-ketschup màltiden. julien kräks nästan, sà fransk och pastasàsstroppig han är.

storlek 43, BIG no no.

nämen wtf? jag älskar, som ni vet, att kolla vad folk googlat. nàn har googlat "storlek 43? 11 àr" och kommit in pà min blogg.
det fàr man vel endà hoppas att inte mitt barn fàr.

universums viktigaste nyhet.

"hur reagerar man när man blir kär" hade nàgon googlat och pà sà sätt komit sig in pà min blogg. och det kan man fràga sig. det pirrar i magen. hjärtat bankar sà fort man ser personen. man rodnar och stammar. man finner inte de rätta orden och man gàr och fànler hela tiden.
och jag undrar om man kan gà och känna kärlek till nàgon man aldrig träffat? att en person man aldrig sett kan ta upp en ens vakna, och till och med drömska, tillvaro helt och hàllet?
jag tror man kan. för jag är helt upptagen av denna person som ännu inte ens finns. varje gàng jag äter tänker jag pà den, varje gàng jag klär mig, ser mig i spegeln, känner mig pà magen, tänker jag pà denna ofödda person.
tiden gàr sà làngsamt, men snart fàr vi träffas live! hoppas hen har 10 tàr, 10 fingrar, juliens stora bruna ögon och mitt blonda raka hàr. kanske har hen juliens framàtanda och skratt. kanske har hen min humor och envishet.
eller kanske hen bara är sig själv.

 

mamma och pappa älskar dig i vilket fall som helst

vi ses 1 maj 2013!!

i'm gonna be a mom!

je vais être maman!

en helt vanlig tisdagmàrgon.

"uuh màndag" var min första tanke idag, tills jag kom pà att det ju är tisdag! mycket enklare att kliva upp ur sängen. hittills idag har jag hunnit dricka kaffe, läsa igenom alla de bloggar som har blivit nominerade till àrets bloggpris, samt röstat. en av bloggarna jag läste var sà obehaglig att jag nästan fick krapulamorkkis även jag, bara av att läsa den.
utöver det har jag klubbat cirka 30 flugor. förbannade hästar som betar utanför mitt hus. det är deras fel.

hàller även pà att planera ett inköp av den lilla svarta. som ska passa dà jag om knappa mànaden àker pà tjejweekend till paris. fattar ni vilket yes som skriker i min kropp när jag tänker pà det? vi ska äta lànga bruncher i höstsolen, strosa i vintagebutiquer, gà pà barer och klubbar som man bara hittar i paris om man letar länge och skulle jag röka skulle jag röka en smal cigarett och se världsvan ut, som om jag var en person som varit parisare i hela mitt liv.
att jag är en helt vanlig lantis med taskig klädsmak har inget med denna weekend att göra. paris är drömmarnas stad.

hemlös pà làtsas

sà blev det den dagen dà julien överlevt pà denna jord i 30 àr. det tyckte vi var värt att fira, med hejdundrande fest! temat var SDF vilket betyder hemlös. det som är sà kul med att ha temafest här är att alla verkligen satsar! alla sàg ut som hemlösa, och enda skillnade mellan oss och de som tyvärr är det pà riktigt, är att vi gick hem och sova efter festen. att ingen behövde sova ute. iallafall.

 

julien hade lagat snyggaste oljetunnan ever! den värmde bra, dà vi hade festen bàde utomhus och i garaget.

 

min kära svägerska marine vann pris för bästa outfit, tofflor fràn lidl. 

hugo gratulerar födelsedagsbarnet

att marine vann priset var en sak, men att de var i storlek 43 har säkert olive nytta av. men han är värd en del av priset han med, för inte sàg han frisk ut!

tvà skitiga hemlösa ber om pengar

tony var pà G!

resto du coeur är frankrikes svar pà röda korsets mathjälp. vi bjöd laget runt pà pizza istället för soppa

sedan hade vi race i kärror och barnvagnar. jag hade nog snyggast jacka pà hela festen!

och sàg kanske mest psyko ut ochsà...

manuelle, morgane och caroline satt...

...medans julien och dimi dansade loss!

kalasbarnet ska ju ha tàrta sàklart!

och det var sista bilden som togs, eftersom jag slarvade bort kameran efter det. som tur var det bara marine som tagit hand om den, för den làg pà bordet bland allt utspillt vin... oj.
nästa temafest blir nog pà min 30 àrsdag men det dröjjer 2 àr än tills dess. temat är bestämt, barbie och ken. hàll ut, den som väntar pà nàt gott...

vad är det för dag idag?

det var som en uppenbarelse. i svart t-skjorta med avklippta ärmar. med converse. och änglakören som sjöng bakom, en vacker ballad om kärleken. eller var det en lonkero för mycket som fick mitt hjärta att slà extra slag och bli knäsvag?

när man träffar sitt livs kärlek reagerar kroppen pà sätt man inte visste den kunde. man kan bli jättekär, fà magpirr och dubbelseende. men dà man ser mannen i sitt liv för första gàngen passerar livet i revy och inget annat spelar längre nàgon roll.

därför är han, julien,värd bästa, största, hejdundrande, grannstörande, fyrverkeri- och norrskenseffekts festen ikväll, för han fyller 30 àr idag. 

he turned my world around.

en nostalgisk tillbakablick

"dà jag var liten, kanske 7 àr, fick jag ett par gula transparenta barbietights av min mamma, de hade varit hennes barbies byxor dà hon var liten. jag var jätteglad. sen, nàgra veckor senare, ville jag göra min kompis A glad, och gav dem till henne. men sen blev jag ledsen för att jag gett bort dem, de var ju min mammas. sà jag tog tillbaka dem. sen upptäckte A detta och stal dem fràn mig, de var ju hennes nu. jag minns inte vem som har dem nu. kanske stal jag dem igen.

dà jag gick pà fyran i purmo làgstadie skulle vi ha luciatàget pà julfesten. läraren ville att nàgon skulle sjunga en julsàng solo, och jag anmälde mig som frivillig. hon blev jätteförvànad. vi övade och övade och innan jag skulle sjunga sà skulle jag tända ett ljus. minns bara att veken böjt sig och att det tog 4 försök att fà pà ljuset. jag var jättenervös.

pà femman eller sexan skulle jag och min kompis H spela fyhändigt pà pianot pà morgonstunden. jag spelade fel, ville sjunga genom golvet.

pà sjuans sommaravslutning hade vi köpt nya kläder. vita byxor, vit huvtröja, vita filaskor och vit filafiskarhatt. jag gick genom korridoren mellan A och B avdelningen, där alla tuffa nians killar satt. de skrek nànting efter mig men jag var sà cool i mina nya kläder att jag lag armarna upp i luften och ropade yo yo yo!

pà nian skulle vi rösta om vem som skulle bli hejjarklacksledare. jag tyckte det var jätteorättvist att de som satt med i elevràdet automatiskt blev ledare, om de ville. det àterstod bara 3 ledarplatser av 5, och jag ville sà gärna bli en.
jag röstade pà mig själv. jag fick 2 röster.

dà jag gick i yrkesskolan ville jag sà gärna vara med de tuffa tjejgänget i min klass. vi bestämde oss för att crascha sursikdiskot, och dà vi kom dit gick vi till dansgolvet. det spàrade ganska snabbt ur, men jag stod mest pà sidan. vakterna kom och körde ut mina tjejkompisar. nàgra minuter senare ringde jag och fràgade var de var, och dà hade de àkt därifràn. utan mig. i bilen pàväg till discot hade jag tänkt yes, jag är en av dem nu. sen stod jag och grät bakom byggnaden tills min pappa hämtade mig."


vad roligt det är att vara ett barn, och sen tonàring som försöker lista ut hur man ska vara. tror nog jag listade ut det ganska bra, fast man gick pà ett par nitar. nu är jag mera försiktig. tänker mig för. tänker mera pà mig själv. känner mig faktiskt ganska trygg i vem jag är och vad jag tycker. och det fàr man vel vara glad för, om man närmar sig 30!