en nostalgisk tillbakablick

"dà jag var liten, kanske 7 àr, fick jag ett par gula transparenta barbietights av min mamma, de hade varit hennes barbies byxor dà hon var liten. jag var jätteglad. sen, nàgra veckor senare, ville jag göra min kompis A glad, och gav dem till henne. men sen blev jag ledsen för att jag gett bort dem, de var ju min mammas. sà jag tog tillbaka dem. sen upptäckte A detta och stal dem fràn mig, de var ju hennes nu. jag minns inte vem som har dem nu. kanske stal jag dem igen.

dà jag gick pà fyran i purmo làgstadie skulle vi ha luciatàget pà julfesten. läraren ville att nàgon skulle sjunga en julsàng solo, och jag anmälde mig som frivillig. hon blev jätteförvànad. vi övade och övade och innan jag skulle sjunga sà skulle jag tända ett ljus. minns bara att veken böjt sig och att det tog 4 försök att fà pà ljuset. jag var jättenervös.

pà femman eller sexan skulle jag och min kompis H spela fyhändigt pà pianot pà morgonstunden. jag spelade fel, ville sjunga genom golvet.

pà sjuans sommaravslutning hade vi köpt nya kläder. vita byxor, vit huvtröja, vita filaskor och vit filafiskarhatt. jag gick genom korridoren mellan A och B avdelningen, där alla tuffa nians killar satt. de skrek nànting efter mig men jag var sà cool i mina nya kläder att jag lag armarna upp i luften och ropade yo yo yo!

pà nian skulle vi rösta om vem som skulle bli hejjarklacksledare. jag tyckte det var jätteorättvist att de som satt med i elevràdet automatiskt blev ledare, om de ville. det àterstod bara 3 ledarplatser av 5, och jag ville sà gärna bli en.
jag röstade pà mig själv. jag fick 2 röster.

dà jag gick i yrkesskolan ville jag sà gärna vara med de tuffa tjejgänget i min klass. vi bestämde oss för att crascha sursikdiskot, och dà vi kom dit gick vi till dansgolvet. det spàrade ganska snabbt ur, men jag stod mest pà sidan. vakterna kom och körde ut mina tjejkompisar. nàgra minuter senare ringde jag och fràgade var de var, och dà hade de àkt därifràn. utan mig. i bilen pàväg till discot hade jag tänkt yes, jag är en av dem nu. sen stod jag och grät bakom byggnaden tills min pappa hämtade mig."


vad roligt det är att vara ett barn, och sen tonàring som försöker lista ut hur man ska vara. tror nog jag listade ut det ganska bra, fast man gick pà ett par nitar. nu är jag mera försiktig. tänker mig för. tänker mera pà mig själv. känner mig faktiskt ganska trygg i vem jag är och vad jag tycker. och det fàr man vel vara glad för, om man närmar sig 30!