har jag berättat att dà jag gick pà nian ville jag hemskt gärna bli hejarklacksledare. tydligen var jag inte den enda, för vi var kanske femton stycken som fajtades om platsen om de tre ledarplatserna. omröstning skedde. jag röstade pà mig själv. fick allt som allt tvà röster.
dà jag bodde i lilla ettan i vasa sà kändes det som om lägenheten ville ha ut mig. en söndagskväll dà jag kom dit hade tavlan ovanför sängen ramlat ner. skulle jag varit där hade jag nog fàtt ett stort jack i huvudet. en annan gàng hade tydligen tvà feta ryssar bankat pà min dörr ock angett sig vara poliser. sa grannen. brr, scary!
jag dansar och sjunger med i agnes làtar och làtsas att jag är med i idolaudition. och kommer sàklart vidare. och vinner.
detta sker i absolut ensamhet. dà ingen ser.
fràgade julien om han har nàt han gör dà ingen ser. men det hade han inte. han törs göra allt han gör i sin ensamhet publikt. t.o.m spela luftgitarr. (oklart om han ens gör det privat)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar