ibland, men inte sà ofta (fàr stor angst och skrattanfall pà samma gàng), tänker jag pà dà jag backade ner 5 stycken postlàdor med bilen.
det var pà den tiden dà man haft körkort i nàgra mànader och kände sig som kungen i bilen ungefär. skulle hämta upp min kompis sonia men visste inte vart hon bodde, sà jag ringde med min rosa 3110 för att fràga om vägen.
allt gick bra, bàde att styra vàr nissan bluebird, prata i telefon och lägga läppglans pà samma gàng. tills sonia ropar i telefonen "jag sàg dig, du körde för làngt! backa!".
och jag backar. och backar. och nàgot tar emot. normalt kanske man skulle stanna dà? men inte jag. jag tänkte mera "vad är det som tar emot och stör mitt flow? tryck pà gasen!" och sà backade jag. supermycket.
BAMM lät det. och TJOFF. och sà började det regna post. för jag hade backat ner 5 stycken postlàdor. hörde ett gapskratt eka fràn telefonen jag i panik slängt ner pà passagerarsätet utan att avsluta samtalet.
jag körde snabbt därifràn, i hopp om att inget sett, förutom sonia dà som vid det här laget grät av skratt. antar jag. jag grät ocksà, men av förtvivlan och skam. men som den goda medmänniska jag är sà gick jag till de förfärade grannarna och medgav att det var jag. fölàt.
och nästa dag spikade jag och pappa upp nya fina làdor.
summasummarum: jag tycker att alla som fàtt körkort just ska vara lite extra försiktiga dà de kör. speciellt bakàt. men hoppas att grannarna ser det goda i det hela, de fick ju nya postlàdor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar