2012

ja jo jag har ju sett att folk har gàtt igenom vad som hänt àret 2012 pà sina bloggar, men inte jag. nepp! men jag kan ha en snabb skriftlig krönika, om ni vill!

förra vintern, ungefär vid denna tidpunkt, började jag ett nytt jobb. det làg snö pà marken och som alltid när det händer nya saker, blir jag otroligt stressad och kan inte sova och drömmer om nya jobbvanor och rutiner. men sen gàr det bra, bara jag lär mig! är väldigt stresstàlig dà jag känner att jag har kontroll, dà fàr det vara hur högt tempo det vill, men känner jag att jag inte kan och inte vet, sà fàr det gà i snigelfart och jag stressar ihjäl mig iallafall.
sen kom min födelsedag som jag bestämde mig för att inte hände, dels för att det var ett stort fiasko samt att jag tänkte det är bättre att stanna pà 26 än att bli 27. iàr har jag däremot tänkt bli 28, men inte fira nämnvärt.
hade även en kär vän pà besök och det var roligt att visa var jag bor nu och bokhandeln jag brukar gömma mig i och sà.

sen kom vàren och vänner kom pà besök en vecka. direkt efter kom pappa och mamma hit i 2 veckor, och det var tjo och tjimm hela mànaden! fick àrets första solbränna och allt flöt pà som vanligt.

sommaren gick i jobbets tecken och jag sov bort juni, juli och augusti. jobbade, sov, jobbade, sov. men däremellan fick vi àterigen vänner pà besök och sà var vi en underbar vecka i biarritz, där ska jag bo en dag. resan var inte bara bra för att man fick komma bort, och det just till ett helt underbart ställe. nej, kotten i magen blev ju till nànstans där, säger vi, men är egentligen inte säker. men det fàr bli en fin historia, om hon nànsin fràgar.

sen, ja sen kom hösten och jag hade ont i magen och somnade mitt i favoritserierna om kvällen och började smàtt misstänka att nàn slagit ner sina bopàlar i mig. och sà var det. och vi tittade varann i ögonen och bestämde att nu förändras livet, nu behàller vi livet som börjat gro.
ja och sà kom ju flera vänner pà besök, och med dem àkte jag upp till finland
och kunde berätta nyheten för alla! kändes absurt och fint.

sen dess har jag knappast blivit smalare, men iallafall gladare! känns som om livet fàtt en ny mening, helt klart, och jag màste inte jobba för att jag ska kunna köpaen massa saker, utan för att kotten i magen ska fà ett sà bra liv som möjligt. man vill ju göra allt. allt.

och nu är det januari och jag tittar pà klockan och tänker att kan den inte ticka liite snabbare sà det blir första maj NU? snälla?