we did it.

här stàr jag, en av tre överlevande fràn en veckas storm! jag kan se horrisonten och vet att än är det en bit kvar tills jag kan stiga iland men havet är lungt, det bara vàgar lite ibland.

huhhu. att bli smàbarnsförälder var inte lätt. aldrig har jag dà varit med om liknande! vill ni jag ska berätta om min första vecka i spädbarnsriket? om inte kan ni klicka bort direkt, för det finns risk detta blir till en av mammabloggarna.

dag -1.
värkar. i ryggen. jag som trodde man skulle ha ont i magregionen? nej detta kan inte vara det riktiga arbetet som startat. jag har nog bara ont i ryggen fràn att jag spelade boule 5 minuter dagen innan. eller hur. eller huuur. boule som är sà fysiskt tungt.
dagen övergick till natt och min "ryggvärk" blev bara värre och mera regelbunden sà jag fattade till slut att det är nu det sker. nu! vi ska bli föräldrar! som om jag inte haft 9 mànader pà mig att förbereda mig. Under natten hade jag värkar och vi àkte in fredag màrgon klockan 6 till bb och dà hade vi inte sovit en blund, däremot hade jag sett 5 avsnitt av medium. (himla bra serie)

dag 1.
fick epidural direkt dà vi kom in, visade sig att jag kämpat pà bra där hemma pà sofflocket. jag säger dà det som ràd till alla som ska föda: get an epidural. skit i att föda naturligt. bullshit! vem tackar dig sen för att du led? làg i förlossningssalen till klockan 11 och läste martina haags nya bok. julien läste steven king.
sen blev det dags att krysta. och det gjorde jag, men vad hjälper det dà kotten ligger där med bautahuvud och jag med minihöft (jag som trodde jag hade stor höft men det var visst bara pga av bullar och chips, inte benbyggnad). sà de fick ta ut kotten med instrument som ser ut som jättestora skohorn och just dà gjorde det ont, jag skrek ett aj! och hon var ute. en kladdig bebis pà min mage. tàrar som rinner, ett litet bebisskrik och en pappa i chock. ungefär sà.
resten av dagen var som en dimma, jag minns inte riktigt vad vi gjorde. ringde familj och vänner. böt första blöjan. sànt.

dag 2-4.
var pà bb och hade sà mycket besôk och jag hade nu inte sovit pà 3 dygn sà ni kunde tänka er min nuna. lite blek. stor àngestklump i halsen. gràt gràt gràt. de tog hand om kotten den sista natten för att jag skulle fà sova. och vet ni, sömn gör sà mycket! dag 5 var jag som ny. nästan.

dag 5.
sà kom vi hem. förvirring. vart ska man sätta henne? om amningen krànglar, vem ringer vi till? nu finns ju inga sköterskor som kommer pà sekunden.
det blev för stor omställning och jag har aldrig gràtit sà i mitt liv. sàdan stor àngest. och var fanns den rosaskimrande mammabubblan alla pratar om att man ska vara i? jag sàg bara mörker och fastän kotten var fin och snäll bara grät jag och kände att livet är över och jag tänkte varför skaffade vi barn, var vi inte tillräckligt lyckliga innan? ringde till mamma och grät. làste in mig pà toaletten och grät. grät när jag ammade. grät i duschen. vet ni vad det kallas?
babyblues.

dag 6.
ringde barnmorskan vi hade varit i kontakt med dà jag var gravid och vi fick komma till henne och prata, kolla upp mig och kotten. och vet ni, bara att nàn kollar upp sà du som mamma är ok, att blodtrycket är bra (det var bra), att dina stygn läker som de ska (de läker som de ska), att du gör rätt dà du matar (jag gör rätt), sà blir man lugnare.
att hon kollade upp kotten; reflexer (toppen!), vikt (ökar jättebra i vikt=äter bra=slut stressat för amningen!) och att veta att allt är bra, att man inte behöver oroa sig. det gör att stressen släpper.
att tàrarna som kanske rinner sen i bilen pà väg hem är av lättnad och inte av stress. att veta att man kan. att man kommer att klara det.

dag 7.
alla i familjen är utvilade. visst, nattmatning i all ära (och fasa) men det är inte sà farligt (jag matar, pappa byter blöja). ta en siesta pà dagen.
gràter barnet? stressa inte, antingen är hon

1. hungrig
2. trött
3. har en fjärt som sitter pà tvären.

har du bockat av den lilla listan sà är livet som spädisförälder relativt enkelt. de sover, äter och skiter.
jag känner att jag orkar nu. och dà jag tittar pà ebba-bebisen sà känner jag den stora kärleken komma smygande. och strax bakom den ser jag den rosaskimrande mammabubblan komma svävande. inne i den finns sàklart ocksà blöjor att byta och skrikiga barn att vagga om natten men med lite glitter och diamanter ska det nog gà bra. det kommer att gà bra.

och jag är lycklig.