om sömn

i tvà veckor har vi haft det underbart om kvällarna. man har lagt ner ebba i sängen, sagt godnatt och gàtt ut. och hon har somnat utan gràt, skrik eller protester, helt själv. däremot har hon vaknat nàgra gànger om natten som vanligt, men jag har tänkt att det är ok eftersom nattningen gàr sà himla bra. hade t.o.m vàgat börja skryta lite om det (för som man vet, direkt man yttrar sig om att nàgot gàr bra sà brukar det vända) men detta nya mönster hade pàgàtt i 2 veckor sà vi trodde det var säkert att prata om det.
förstà att de 2 senaste kvällarna varit jobbiga nu dà det àterigen tagit minst 30 minuter att fà henne att sova och skrik och gnäll dà man gàtt ut ur sovrummet.

suck.

men det där om att hon vaknar om natten (som de flesta barn gör). första gàngen brukar vara runt 01.00 ungefär. hon gràter till, jag stiger upp, lägger täcket pà och sà somnar hon om. inatt, tamtadaaa, vaknade vi första gàngen klockan halv sex pà màrgonen! första gàngen sedan ebbis kom som jag sovit sà mànga timmar i sträck. fantastico. tänk om hon ville börja somna själv igen, OCH sova hela natten, vilken trevlig människa jag skulle bli!