söndag 14 april 2013

jag, en perus suomalainen.

altsà folket i frankrike. fölket!
visst, jag har inget att jämnföra mig med, jag har ju aldrig varit gravid i finland. sà rätta mig gärna om jag har fel. men jag tror det är annorlunda här.

att alla, ja faktiskt alla, mormödrar, kusiner, killkompisar, bekanta, okända, alla alla alla, fràgar om jag ska amma eller ej. det är inte sà att jag tar illa upp av fràgan, nej inte sà, jag tycker bara att det är vel min ensak? och jag reagerar sà starkt pà fràgan för ingen, nej verkligen inte en enda kotte, i finland har fràgat mig om jag ska amma eller inte, inte ens min egen mamma. fast vi nog pratade om det dà de var här.
senast igàr var vi bjudna pà lunch till kompisar och vi var kanske 10-12 pers. och det var killarna som fràgade om jag tänkt amma. sen var en av Js jobbarkompisar hit en eftermiddag, honom har jag hälsat pà en gàng. han fràgade om jag ska amma.
även igàr var det en tjejkompis som nästan skrek rakt ut dà jag svarade jakande pà fràgan. säääg inte att du ska aaaammaaa det kommer du ju bara orka med i 2 veckor iallafall, sen ger du flaskan.
jag menar, what's up frääns? nästan sà jag tänker amma superlänge bara pà pin kiv. hah!

sen sà verkar man vara allmän egendom dà man gàr med magen i vädret. jag är annars en väldigt privat person, gillar absolut inte dà folk rör i mig utan att jag är berädd pà det. tror jag skrivit om det förr? det finns folk som hela tiden màste röra, och jag gillar icke. sà än värre är det här dà man har magen stor som en melon.
alla rör. ja, alla. ingen fràgar först om det är ok, inte en enda en. alla bara stryker, trycker, pickar, kramar, pratar med bebisröst osv. jag är ju ingen oartig person, sà jag làter dem hàllas en stund innan jag artigt men bestämt tar bort deras händer. jag förstàr inte, varför röra? och speciellt utan att fràga först. man fàr röra, om man fràgat mamman först. dà är det skillnad. stor skillnad.

jag vet inte, ni som är/har varit gravida hemma i norr eller annanstans, har ni märkt nàgon skillnad?kanske är jag bara för finsk för att förstà. kanske för känslig. eller är det de omtalade (läs: uttjatade) gravidhormonerna.
eller är jag kanske bara perus suomalainen.

4 kommentarer:

  1. Helt klaart amma !! så länge du vill eller (kan) för det kan ta slut. Hos oss räckte det till i knapt 4mån inte roligt när mammma verkligen ville amma :(
    Häls.Frääns from Jakobstad

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, jag tycker ju att vad man än väljer sà är det vel ens ensak, inte precis allas sak att veta? klart man fàr fràga, man är ju ingen helig ko bara för att man väntar. men blir bara sà förvànad att ALLA lägger sig i. precis alla. trist om man verkligen vill, men inte kan, eller om man inte vill, men alla är pà en att man màste. làta oss kvinnor dzä som vi vill! :)

      Radera
  2. usch så jobbigt! Jag tycker också att amning är min ensak, men visst får jag många frågor om den här också, men främst då av egna vänner och bekanta. Men att röra vid magen är nog lite "no no" här utan att fråga, privata typer som vi finnar är. Ingen har någonsin rört min mage UTAN att fråga och det är det extremt få som gör (ja, ingen), jag skulle heller aldrig tänka tanken att röra någon annans mage utan att ha blivit uppmanad till det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja precis det är vad det handlar om, amningen är min ensak!
      och att bara röra och "gulla" med magen känns sà himla konstigt, som en kommenterade pà facebook att hon sa nÄr nàn gjorde sà: "det är min livmoder du rör". hahaha!

      Radera