söndag 28 april 2013

in memory

ross. hundihunden. som alltid var sà glad att se en. han som var kär i mig. som alltid ville sitta brevid mig. som ville bli kliad pà ryggen med en kratta. som svalde maten hel utan att tugga. som var sà lomhörd att man fick skrika ross!! i hans öra. som àkte pà friasresor i 3 dagar och vi fick hämta honom med bilen för han inte orkade gà hem. som àlade sig pà rygg i gruset sà dammet yrde.

sista tiden màdde han sà dàligt. slutade äta. ryggkotorna stod ut och magen var svälld. de tre sista dagarna orkade han inte stiga upp ens. dà man mötte hans blick tittade han bedjande pà en och bad en att göra nàt. sà han inte behövde lida. hjärtat som stannade flera gànger. ett tungt huvud som föll till marken varje gàng. dunk.

nu sitter han och skàlar med sina hundpolare i hundhimlen. där fàr man bara äta gott kött och man blir kliad närhelst man önskar. man orkar springa pà blommiga ängar och jaga fjärilar och hundbrudar finns i beundrande klungor runt honom. runt ross. ross the man.

4 kommentarer:

  1. Jag är säker på att hundhimlen också har massor med härliga dofter och någon som kastar pinnar och bollar. Alltid tråkigt när en vän dör. Kram på dig!
    /Erica

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja han har nog det bra där uppe, det är jag säker pà! är bättre sàhär, han led sà pà slutet. kram!

      Radera
  2. Vi kommer oxå att sakna Ross massor! Tusen kramar till er!! /Sofia, Patric och Filippa

    SvaraRadera