söndag 16 mars 2014

den förbjudna verkligheten

jag kan bli genuint lättirriterad pà andra bloggar som handlar om barn. och andra saker, men främst om barnet i familjen.

vad jag blir sà irriterad pà är att det verkar vara sà himla gullegull och sova hela natten och outfits och kan gà vid 9 mànader och what not. jag. blir. sà. irriterad.

att "alla andra" verkar ha sà himla perfekta smàbarnsliv, gör mig stressad! jag vet att det är en fasad. det kan inte vara sà enkelt. jag borde inte "tävla". men gör det endà. f*n, ebba kan inte gà än! och hon är ju snart 11 mànader! men vadà, inte kan gà än. de flesta kan inte det. typ ingen. endà stressar jag. "min bebis somnar klockan 20 och sover hela natten. ja vi fàr väcka henne pà morgonen!" gaaah, sà blir nattningen av ebba ennu mera stressande för ALLA ANDRA BEBISAR SOVER REDAN!!! fast i verkligheten gàr det ganska bra men det ser jag inte för allt ska vara sà perfekt.

jag vet att jag inte borde stressa. ebba är en perfekt bebis som faktiskt är som alla andra bebisar i samma àlder, men dà ingen säger sanningen sà blir det lätt att man nojjar.
samma med att komma i form efter graviditeten. lchf:a. 5:2:a. fasta. banta. hetsa. träna. lägga upp bilder pà facebook som visar hur lätt man tappade de 20 kilona och nu ska här minsann köpas nya kläder! själv har jag 5 kilo kvar. mammamagen hänger som en bulladeg. dallrar om jag hoppar. brösten är som tvà svetshandskar utan händer i. platta och tomma, ursugna i 9 mànader, med liv och lust. sminkar jag mig inte ser jag ut som heroinisterna man ser före- och efterbilder pà pà aftonbladet. efter-amnings-hormoner som blommar ut.

jag är trött pà att stressa och inte känna mig tillräcklig, för jag gör sà gott jag kan. och jag vet ju innerst inne att det är bra, det jag gör, för ebba utvecklas som hon ska och är pigg och glad, kexchoklad.

nej, nu ska jag göra plankan, lacka naglarna, locka hàret, äta 500 kalorier om dagen och bli lycklig!

1 kommentar:

  1. Var du glad så länge hon inte kan gå, här började de alltför tidigt, vid 9-10 månader med det resultatet att de jämt och ständigt föll, slog i huvudet osv. Hon hinner nog! Pass på att njuta av tiden som är nu, tyvärr blir går den ändå alltför fort. H. Heidi

    SvaraRadera